24.2.2023 Stephen Phillips
Idén att de nordiska länderna är exceptionella i många avseenden, ofta kopplad särskilt till de nordiska ländernas uppenbara framgång när det gäller utvecklingen av välfärdsstater och den relativt höga levnadsstandarden för nordiska medborgare, är svår att upprätthålla när man tittar på asylpolitiken i dessa länder. Denna föreställning om nordisk exceptionalism betraktas ofta okritiskt och "skapar en fernissa av obefläckadhet kring de nordiska samhällena, både nationellt och internationellt." I stället för att vara exceptionella i någon positiv bemärkelse genomför de nordiska länderna i stället en politik som fastställts av stater som USA och Australien, där retorik kring nationell säkerhet och gränskontroll åtföljs av en ökande fientlighet mot oönskade migranter genom en politik som bygger på avskräckning och externalisering. Varje bild av nordisk exceptionalism som bygger på att tillhandahålla stöd och ett skyddsnät för de mest utsatta medlemmarna i samhället utmanas i grunden av svaret på de asylsökande.
Nordisk exceptionalism
Även bland de nordiska länderna själva finns det olika exceptionalismer. I Finland till exempel grundar sig denna idé på att Finland inte har haft några egna utomeuropeiska kolonier, men detta var inte möjligt eftersom Finland självt var en del av det svenska riket fram till 1809 och sedan storfurstendömet Finland fram till självständigheten 1917. Denna dominans av främmande makter hindrade dock inte finländarna från att dra nytta av kolonialismen, och många finländare deltog i koloniala företag i Amerika och Kongo. Förutom finländarnas roll i kolonialismen utomlands har den finska staten en pågående historia av koloniala, assimilatoriska metoder och politik gentemot samerna[2]. Det finns en jämförbar spänning i Danmark, där föreställningen om Danmark som en välvillig kolonialherre existerar parallellt med historiska ingripanden i grönländska vardagliga angelägenheter, bland annat försök att kontrollera äktenskap, fortplantning och arbetskraft, och ihållande systemisk diskriminering mellan danskar och grönlänningar fram till i dag[3].
Förenta staterna och Australien, två viktiga inspirationskällor för den externaliserade nordiska asylpolitiken, upprätthåller på samma sätt sina egna speciella - även om de inte är så omfattande i termer av nationell identitet som i det nordiska fallet - exceptionalismer. Jurister i USA försöker till exempel upprätthålla en känsla av distans till den internationella utvecklingen och prioriterar USA:s suveränitet framför att spela en roll i bredare rättsliga debatter. Australiens exceptionalism är tydlig i dess system för tillfälligt skydd, som till skillnad från andra jämförbara system inte utformades för fall av massinflöde av invandrare och som inte tillämpas som ett verktyg för inresa utan som ett avskräckande verktyg. Detta australiensiska tillvägagångssätt gör att det står i strid med till exempel EU:s tillvägagångssätt för tillfälligt skydd och skapar en australisk exceptionalism som fokuserar på alla oönskade migranter, även om de är få till antalet, och som är utformad inte för att underlätta tillträde till territoriet, utan för att förhindra det. Medan de europeiska länderna har använt tillfälligt skydd (till skillnad från andra former av internationellt skydd) som ett sätt att visa upp sin humanitära legitimitet, använder Australien tillfälligt skydd för att straffa oönskade irreguljära migranter som begär fortsatt skydd.
Överföring av asylpolitik
När det gäller tvångsinvandring är den nordiska exceptionalismen fortfarande svår att överblicka. De nordiska länderna är exceptionella endast genom att deras relativa geografiska isolering från de södra och östra frontlinjerna ger dem ett visst skydd mot massinvandring. Finland har en betydande gräns mot Ryssland, men det finns ingen nyare historia eller nuvarande sannolikhet för massinvandring över denna gräns. Den nordiska politiken och retoriken, som till stor del existerar inom ramen för EU:s gemensamma europeiska asylsystem, skiljer sig dock inte nämnvärt från den politik och retorik som förs i andra EU-medlemsstater eller i Förenta staterna och Australien före dem. Genom att använda samma språk som en procession av amerikanska och australiska ledare har uppmaningar om noll asylsökande blivit vanliga i många nordiska ledares retorik, med fokus på hot mot den sociala sammanhållningen, brottslighet, illegalitet och behovet av att störa människosmugglarnas affärsmodell. Denna retorik uttrycks och normaliseras trots att antalet asylsökande som försöker ta sig in i de nordiska länderna är relativt lågt. Asylansökningarna ökade i de tre nordiska EU-länderna under 2015, för att sedan minska och normaliseras från 2016, ett år tidigare än EU som helhet. Danmark tog till exempel emot 20 935 ansökningar 2015 och 6 180 2016, Sverige tog emot 162 450 ansökningar 2015 och 28 790 2016 och Finland tog emot 32 345 ansökningar 2015 och 5 605 2016. År 2020 tog Danmark emot 1 475 asylansökningar, Finland tog emot 3 190 och Sverige tog emot 16 225. Dessa siffror för 2020 utgör mindre än fem procent av EU:s totala antal, och även om dessa länder förvisso är mycket små när det gäller befolkning är de bland de mest välmående i Europa.
Det mest slående exemplet på den senaste tidens spridning av denna politik är Danmarks beslut att tillåta offshore-behandling av asylsökande, som är direkt inspirerat av USA:s offshore-behandling i Guantanamo Bay på Kuba och Australiens Pacific Solution, där tusentals asylsökande har överförts till Manus Island (Papua Nya Guinea) och Nauru för att behandlas. Danmark föreslår, i likhet med Förenade kungariket, att asylsökande överförs till Rwanda för behandling och bosättning. Även om det ännu inte har genomförts är det en tillräcklig indikator på att de nordiska staterna är villiga att följa även de mest kontroversiella delarna av USA:s och Australiens politik gentemot oönskade invandrare. Finlands tillkännagivande nyligen om en förebyggande gränsmur längs delar av landets gräns mot Ryssland visar på en liknande prioritering av gränssäkring framför internationell människorättslagstiftning, vilket framkallar bilder av murbyggnadsprojekt i USA och andra rika länder. Varje demonstration av nordisk exceptionalism när det gäller asylpolitiken och dess åtföljande retorik är ett avlägset minne; snarare följer de nordiska länderna en väl upptrampad väg som andra stater har stakat ut. Denna ytterligare normalisering av asylpolitiken som syftar till bestraffning och utestängning har fortsatta konsekvenser för asylens förfall och bräcklighet i stort - när även de stater som hävdar de mest demokratiska och humanitära värderingarna konspirerar för att avvisa oönskade migranter blir begrepp som skydd, asyl och universella mänskliga rättigheter alltmer ömtåliga.
Den här texten är anpassad från en kommande artikel i Retfærd: Nordisk Juridisk Tidskrift med titeln "Nordic Exceptionalism or a Well-Trodden Path? Asylpolitiska lärdomar från USA och Australien".
Referenser:
[1] JENSEN, L. och LOFTSDÓTTIR, K. 2022. Exceptionalism. 3. Routledge: Oxon.
[2] Se MERIVIRTA, R. och KOIVUNEN, L. (red.) 2021. Finska koloniala möten: Från antiimperialism till kulturell kolonialism och medverkan. Palgrave Macmillan: Cham.
[3] PETTERSON, C. 2012. Kolonialism, rasism och exceptionalism. I Vithet och postkolonialism i Norden: Exceptionalism, invandrade andra och nationella identiteter, red. Kristín Loftsdóttir och Lars Jensen, 29-42. Ashgate: Surrey.
Bloggen Mobile Futures utforskar olika teman och metoder som är kopplade till vår forskning. Den skrivs av våra forskare och publiceras på olika språk. Om du vill samarbeta med oss, tveka inte att kontakta oss på hello@mobilefutures.fi.
Mobile Futures -blogissa tarkastellaan eri teemoja ja tutkimukseen liittyviä menetelmiä. Blogia kirjoittavat ovat tutkijamme, ja se julkaistaan eri kielillä. Jos haluat tehdä yhteistyötä kanssamme, ota rohkeasti yhteyttä osoitteeseen hello@mobilefutures.fi.
Mobile Futures blogg tar upp olika teman och metoder som är kopplade till vår forskning. Den skrivs av våra forskare och publiceras på olika språk. Om du vill samarbeta med oss, tveka inte att ta kontakt på hello@mobilefutures.fi.